Announcement

Collapse
No announcement yet.

Nybörjarens berättelse, (Enduro)

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

    #91
    Klockren tråd! Fortsätt gärna skriva! Blev faktiskt lite inspirerad att skriva lite själv eftersom jag idag körde enduro för andra gången. Har dock kört trial lite innan, men jag var ju nybörjare där också en gång.

    Comment


      #92
      Klockren tråd! Känner igen varenda stavelse. Är det bara jag som undrar om du körde GGN?
      ---------------------------------------------
      Husqvarna TE 300-16
      Husqvarna FE 350-14/såld
      KTM EXC-F 250 -10/såld
      Yamaha WR 426 -01/såld
      Honda XR 250 -91/såld

      Comment


        #93
        Hahaha!! Så jäkla bra du skriver! Å det du sa att "man ska passa sig för matchande kläder, folk kan tro att man kör fort" är exakt min åsikt. Jag har kört sen förra hösten å är halvkass å rätt långsam. har inte vågat tävla en eller köra ÖS (sjukt nervös inför tävlande) men har i ett svagt ögonblick lovat att det ska ske till sommaren. OM jag vågar ut å tävla, så ska jag köpa gulblåa kläder ;)

        Comment


          #94
          Då var man här igen. I vanliga ordning så har jag en miljon ursäkter att det inte har skrivits något på ett tag. Kanske ingen legitim ursäkt men ändå.

          Men först och främst: Tack för kommentarerna! Jag ska bli bättre på att svara. Ett jäkla politikerlöften men men.

          Pluttilur Tack. Skriv för tusan!!! Jag kommer läsa och fler är garanterat intresserade.


          Swartz Det blev inget Ggn 2014. Pengar och tid saknades.

          EcoLogMia Tack! Hur gick det, blev det någon tävling?

          Ni som bara vill läsa om tävlingar kan hoppa till nästa inlägg direkt.

          Nu blir det bortförklaringar i vm-klass.
          2015
          I början på året så blev det flytt från mitt gamla arbete och Halmstad. Eftersom jag inte längre jobbar i Försvarsmakten och således är totalt ointressant av div kriminella gäng eller främmande makt då jag inte kommer åt något hemligt eller farligt så kan jag skriva lite mer om mig själv och vad som har hänt.

          Det finns säkert någon ny läsare som inte vet vilken pajsare jag är så här kommer även lite annan info.

          Simon Gustafsson. 87:ans årsmodell i bruksskick. Kör för Älvbygdens MK. Kallas ibland för ”lillfimpen” i klubben. Det mindre smickrande smeknamnet fick jag då fassan gick under ”fimpen” efter sitt rökande.

          Har dom senaste åren jobbat på Luftvärnsregementet Lv6 där jag sonat mina brott som ordonnans under min värnplikt. Utbildad specialistofficer i logistikspåret. Sista befattningen var ställförträdande plutonchef på Sjukvårdsplutonen. Innan någon skickar en bild på sitt könsorgan och frågar vad prickarna kan vara för något så vill jag bara nämna att mina sjukvårdskunskaper är kraftigt begränsande.

          Jag jobbade med strid, vapen, samband, fordon och ledarskap för gruppchefer. Den så kallade gröna delen i ett annars så ganska rött och civilt område.

          Men som sagt så är den tiden över, i alla fall för denna gången. En misson i Kosovo, en OMLT-mission i Afghanistan och oräkneligt många övningsdygn spenderades i svensk terräng för att utbilda våran ungdom till att bli förebilder i samhället. Så med graden Fanjunkare avslutade jag min tjänstgöring gick in det civila mörkret.

          Och mörkt, det var det. Jobbade ett halvår på en stor mc-handlare i Göteborg. Lite kundmottagning för verkstaden och skadereglering. Skitkul att skruva med hojar. Men kunder....jisses vilka otrevliga och snåla människor det finns i detta landet. Det är svårt att gå från ”peka med hela handen och tala om för folk hur dom ska tänka och känna” till att ”förstå kundens behov”(när kunden själv inte vet vad han vill förutom att det ska gå fort och helst inte kosta något)

          Tempot i den här branschen är galen, ett års omsättning ska knökas in på 3-4 månader för svennebanan som rullar landsväg.
          Detta gjorde att jag hann faktiskt inte köra enduro. Jag insåg att detta inte kommer hålla i längden så jag sa upp mig och frågade om jag fick komma tillbaka till min gamla el-firma.

          Så nu är jag elektriker igen och tid för hojkörning finns. Har även flyttat till min gamla hemkommun tillsammans med sambo-Mickan. Sambo-Mickan saknar allt intresse för mc men kan tänka sig att åka med på mc-semester. Hon har även provkört winerbrödet och kom upp på 3:ans växel. Jag har aldrig sprungit så fort i mitt liv.

          Lite annan bakgrund som ligger till grund för min prestationsångest.

          Jag har tidigare lirat fotboll i IFK Göteborg. Vinst var det enda som gällde. Kanske inte för klubben men för alla spelare. Vi var rätt duktiga. Vann bland annat Gothia Cup i 16-årsklassen då dom flesta av oss var 15-år gamla. Vinna matcher var normalbilden. Allt annat var förlust och underprestation.

          Samtidig lirade jag även bandy. Och vid 16-17 års ålder slutade jag med fotbollen för att lägga mer krut på just bandy. Spelade då för a-laget i IFK Kungälv i näst högsta serien. Målvakt, så smärta har aldrig varit något större problem....eller kyla. Fick trappa ner ett år under lumpen och sen så fastnade jag i den gröna firman.

          Varför skriver jag då detta?
          Jo, för att jag har under en lång tid bara fokuserat på att vinna. Jag var tvungen att börja med något där jag faktiskt fick vara nybörjare och dålig. Enduro! Släppa all press på att vinna och bara ha kul.

          Jag har nästan helt och hållet lyckats träna bort vinnarskallen både på gott och ont. Nästan.

          Åter till enduro.


          Winerbrödet har precis passerat 140h och är fin som aldrig förr. Jag har dock inset två saker: 1 Jag börjar faktiskt varva ur ganska ofta och känner att det inte hade skadat med lite mer topp. 2 Jag har blivt lat och bekväm.

          Jag slutar använda bromsarna ordentligt när jag blir trött och förlitar mig på motorbroms. Det är inte hela världen om man missar en växel. Sammanlagt så resluterar detta i extrem defensiv körning från min sida. Jag har länge sneglat på 2takt och nu verkar det vara mer populärt än någonsin. Sist jag och fassan körde 2takt skrattde folk åt oss och det fanns inget töntigare. Jag räknar med att detta fenomen återuppstår inom snart framtid nu när jag är ägare av en 200 exc.

          Ktm 200 exc 2016. Köpte hojen den 10 oktober 2015. Ni vet vad detta betyder. Hojen är tillverkad i framtiden och sen skickad tillbaka till mig. Det står ”Skynet” i luftburken och jag är lite nervös.



          BRAAAP BRAAAP

          Stort tack till grabbarna på Speed equipment som tog upp bollen som Cross och enduro Companiet tappade.
          Attached Files
          "Ja, ramlar han av så sitter han ju inte på cyklen. Det är nästan lögn i fan att köra då." - Sudden

          Comment


            #95
            Hahahaha! Du är en tillgång här! Fortsätt i vilken jävla takt du vill, bara du fortsätter! :))
            KTM 250 EXC-F 2013 Sixdays

            Comment


              #96
              Superstafetten 2016 - ”Ni kör ju riktigt bra”


              Då var det dags för ännu en debut i en ny tävling. För er som inte känner till Borås stolthet och nu pratar jag inte om Shirley Clamp, så går stafetten till på olika underlag. Crossbana, enduro, grus och framförallt asfalt. Asfalt! Sånt läskigt som man ser i city. 3h, fria byten och varven låg på ca 16 min för oss.

              Jag vald att para ihop med mig klubbens nyaste löfte: Hannes. Han har bakgrund i trail och kört enduro mindre än 10 gånger. Han är redan ifatt mig när det kommer till teknik och fart. Suck.

              Klubben lyckades skrapa ihop 4 lag. I blandad kvalité och vikt...mest vikt.
              ”Grus i ögat”: Cross-martin och Mora-nisse.
              ”Team Talanglös” Fassan och ärkerivalen Lilja.
              ”Team TokÖla” Lasse och Kota

              Vi valde namnet Bums of steel och började satsa. På att psyka. Vi tror fortfarande att detta är framgångs faktorn.

              Vi gjorde som Taco-Svensson gjorde 1993 och drog mot Sveas regnigaste stad. Som tur var så levde staden inte upp till ryktet utan förutsättningarna var perfekta för denna typ av tävling.

              Vi halkade in lagom till anmälan och besiktning. Jag fick jobbet att ta starten....springstart.....jag måste hitta nya lagkamrater. Ryktet i depån löd att det fanns både sm-och vm-förare i startledet. Jag var inte nervös. Jag hade redan bestämt mig för att släppa starten.

              Precis innan starten så står killarna längs fram och strechar och värmer. Ämk står längst bak där Kota försöker övertala Lilja på att helserva hans hoj efter tävlingen. Vi har alla olika prioriteringar.

              Starten gick. Jag vill inte kalla det springa. Det var mer Christer Pettersson än Usain Bolt om vi säger så. Jag lyckades dock undvika att ramla omkull som vissa andra gjorde. Fruktansvärt ovärdigt att ligga och sprattla på backen i full crossmundering.

              Jag var väldigt nöjd med att hinna före Lilja till min hoj. Anledning nummero uno: Vi hade skämtat lite för mycket om att stänga av varandras bensinkranar. Nummero dos: Jag hade strategiskt valt att ställa min hoj 35 cm framför Liljas sönderpimpade Ktm. Detta betyder att jag antingen skulle hinna dränka power-partskatalogen i sand eller så hade han kört över Terminatorn.


              "They see me rollin" (Foto Per Larsson)

              I det oerhört genomtänkta och djup analyserande taktiksnacket vi i laget hade ca 3 min innan start så kom planen till: Vi kör två varv innan byte. Detta var för att vi skulle kunna köra på attack. Och kl 12:16 så var det så mycket attack att Putin blev bekymrad och drog tillbaka större delar av flottan. Kl 12:21 var ordningen återställd och jag var tillbaka i mitt vanliga tempo.

              Första varvet: Mycket folk. Försökte mest hålla mig på två hjul och lära mig banan. Gick helt okej, va förvånansvärt bra grepp på asfalten som var ett litet orosmål. Banan var väldigt smal. Stundtals bara ett spår. Men det kompenserades av många breda partier vilket gjorde att dom flesta omkörningar kunde göras på ett bra sätt.


              (Foto Per Larsson)

              Andra varvet flöt på lite bättre. Dock fick jag lite armpump och försökte hålla igen lite för att inte låsa upp totalt. Vid första bytet så händer det jag hade börjat oroa mig för. Dom andra lagen har som taktik att förare nummer två hämtar transponder precis i depåns början och sen springer till sin hoj. Våran idée var att förare nummer 1 springer med hojen till förare nummer två som är beredd att ta över.

              Så när jag kommer trött och jävlig så står redan 2-3 hojar i vägen. Jag gapar men hittar ingen luft i lungorna och kommer sen på den briljanta iden att tuta mig förbi medtävlande. Nytt för hojkarriären är nämligen att inte montera bort tutan. Detta lägger visserligen på lite vikt men framförallt är det barnsligt roligt att tuta på klubbkamrater när man kör om.

              Hannes sticker i väg och kvar blir jag i depån där efter en stund någon går förbi och säger att det går skitbra för oss. Vi ligger på 16:e plats. Efter att min skrattattack lägger sig går jag bort och tittar och visst fan står det mitt namn på plats 16. tyvärr står det ett annat lagnummer framför men man kan inte få allt.


              Mycket vila blir det


              Hannes kör riktigt bra och mina varv 4 och 5 går helt okej. Hinner köra om och skrika på Lasse i en uppförsbacke. Tänker en hel del på stackarn som ställde sin Volvo S60 precis i en grussväng. Den bilen blev blästrad.

              När Hannes sticker ut för andra gången så går jag bort och tittar på resultatet. Tyvärr så var widescreenen bara bred och inte hög så våran position syntes inte. Vi hade behövt två skärmar till under den första för att hitta oss.

              Sista varven går också okej. Sladdar till i en uppförsbacke och kastar huvudet i styret men håller mig på hjulen. Vid sista bytet hör jag Hannes fråga om han ska försöka köra två varv om han hinner. Jag skriker något i stil med: ”ja för fan, kör kör kör!”. Inte nog med att han hinner två varv han lyckas också förbi en annan snubbe med 60m kvar innan flaggning.

              Hur gick det för dom andra?

              Cross-martin hann med 9 varv vilket var imponerande och Mora-nisse var inte långsam han heller.
              Lasse blev påkörd och skulle hitta killen i depån och snacka allvar men det blev inget med det. Kota som ofta väljer att vila sig i form såg allmänt glad ut och nöjd med tävlingen.

              Ärkerivalerna: Fassan och Lilja kämpade på. Fassan blev nervös att behöva köra ett sista varv så han gick ut för att möta Lilja och be han tajma in målgången.


              "Jag är inte tacomätt, det var bara mycket g-krafter där"(Foto: Per Larsson

              Slutsats:
              1:Vi kom 47 av 86 om jag inte minns helt fel.
              2: Hannes var grym i sin premiär. Snart är han förbi mig....
              3: Jag förbrukade 1613 kcal. Tyvärr tryckte jag i mig 2765 nya på Burger King på vägen hem.
              4: Per Larsson tar förbannat bra bilder.


              Simon - ”I´ll be back”
              Attached Files
              "Ja, ramlar han av så sitter han ju inte på cyklen. Det är nästan lögn i fan att köra då." - Sudden

              Comment


                #97
                Äntligen! Som sagt, skriv i vilken takt du vill, så länge du orkar hålla på. Igenkänningsfaktorn går inte att få högre!
                ---------------------------------------------
                Husqvarna TE 300-16
                Husqvarna FE 350-14/såld
                KTM EXC-F 250 -10/såld
                Yamaha WR 426 -01/såld
                Honda XR 250 -91/såld

                Comment


                  #98
                  He, he - tack för bra skribentereri!

                  Comment


                    #99
                    Sträckläst hela tråden nu..! Många skratt å gubbarn undrade varför jag satt grinade i maskin förut.. Skratta så mycket tillslut när jag läste😀! Du ger en insperation till att ta upp enduro åkat igen efter ett uppehåll med husbygg å ungar!!

                    // Peter


                    Skickat från min iPhone med Tapatalk
                    Kör Husaberg jag...

                    Comment


                      Simon. Du har talang för att skriva :) Tack.

                      Comment


                        Tack för dom fina orden. Betyder massor!

                        KM Stenungsund ”Va fan ska jag skylla på?”

                        (Har inga bilder från tävlingen eller pulsklockan då jag glömde starta den....så jag kanske slänger in något annat.)

                        Dagen före tävlingen så bestämmer vi oss tydligen för att ställa upp som gästförare i Stms Km. Vilka är vi? Dom tre amigos-arna: Fassan, Lilja och undertecknad. Aldrig tidigare har Ämk skickat ett sånt formsvagt lag. Men tydligen är det svårt att värva folk till en torsdagstävling i Stenungsund och som P-G Lundmark en gång sa ”Jag låg iaf inte hemma å lipa”.

                        ”Hur dåligt förbered var du denna gången då?” Tänker ni nu. Tyvärr kan jag ju inte skylla på detta. Jag tränar hyfsat ofta. Har inte varit sjuk. Inte skadad. Inte äns jobbat för mycket. Bara lite dålig framförhållning möjligtvis men inte äns jag kan skylla på det... inte trovärdigt iaf.

                        ”Så då var det alltså sannolikt med en pall-placering?”
                        Lika sannolikt att Bengt Frithiofsson blåser 0 promille innan han stämplar in kl 08:14 på Nyhetsmorgon, säger ”Hello wine lovers” till en lätt skakad Jenny Strömstedt och slänger upp bolagets billigaste box på bordet. Eller som vi säger: En Kikki Danielsson-festis.


                        Men vi tar det från början.

                        Vi anländer och direkt kommer det fram att Lilja är bättre förbered än någonsin. Jag räknade nämligen till 7 nya klistermärken på utställningsexemplaret. Vi började med ett mastervarv och jag som inte har kört banan på minst 8 år hade svårt att koncentrera mig på spårval när föraren framför mig hade jätteproblem med tjyvstopp, fastkörning och en vurpa. Hur som helst verkade spåret fint som snus men då det har varit suveränt semesterväder länge här på bästkusten så var det rejält dammigt.

                        Tävlingsupplägget var följande: Tre delmoment
                        Inledningsvis 1 varv på slingan.
                        Därefter 3 varv på gärdet
                        Avslutningsvis 3 varv på slingan.

                        Första momentet
                        Vi startar med 10sec mellanrum. Bakom mig står fassan redo för att döda. Eller iaf kämpa någorlunda men framförallt beredd att släppa förbi snabbare förare.

                        Dom snabba kör varvet på runt 11min. Jag får tokarmpump efter 3min och kör med stela armar hela sträckan.


                        (Har löst hur man slipper banta utan att komfort missgynnas)

                        Vi drar sedan vidare till gärdet där vi delas in i 3 omgångar med 6 deltagare i varje omgång baserat på resultatet från första varvet. Dom sex första sticker iväg. Även här med 10sec mellanrum.
                        Jag undrar om jag är med i andra eller sista omgången. Visar sig att jag är nummer tre i andra omgång. Mina svaga mattekunskaper får detta till att jag ligger nia i detta läge.

                        Gärdet var vansinnigt roligt. Jag var stissig som fan och hade svårt att köra snyggt. Blev väldigt brett och ryckigt men kul. Jag lyckades köra ikapp en förare och kör i mål. Får en olustig känsla att jag bara har kört två varv när föraren efter kör vidare. Men som tur var så hade jag kört klart.

                        Tillbaka till endurospåret.

                        Helt plötsligt får jag en jäkla klump i magen och pulsen höjs. Jag är nervös. Kan inte förstå varför. Starten går. Förare före mig försvinner fort. Första killen efter mig är ikapp efter kanske 700m, jag släpper förbi han och försöker hänga med men blir snabbt lämnad i dammolnen. Andra föraren närmar sig men jag tänker försöka hålla längre denna gång. Går ganska bra. I början på andra varvet väljer jag fel spår i en backe och hamnar långt ut. Föraren tar innerspåret, kommer förbi och jag hänger efter. Vi är ruggigt jämna vid detta läge. Enda anledning att jag inte kan ligga närmare är dammet som gör att jag inte ser underlaget. Han smårycker men jag kommer ikapp. Jag har varken kraft eller fart för att komma förbi utan försöker köra så jämt som möjligt. Detta pågår i nästan två varv och vid målgången så är han bara någon sekund före mig. Plus dom 20sec han hade kört in också ska tilläggas. Jag tror faktiskt jag hade gynnats av ett till varv.

                        Väl i mål har jag ingen aning vilken plats och hur det har gått men är mest nöjd med att inte ha vurpat. Väntar in Lilja och fassan som har kämpat på bra.

                        Total placeringen blev iaf 8 av 18 vilket jag inte alls skäms för.


                        Tyvärr fick jag nog dammlunga på köpet men och andra sidan var jag ganska mätt efter ha käkat 2ton grus i partikelform.

                        Tack till STMS för att vi fick komma på en kanontävling!

                        /Simon - "Bara en kan vara nummer 1. Men bara en kan vara nummer 8 också...."

                        Attached Files
                        "Ja, ramlar han av så sitter han ju inte på cyklen. Det är nästan lögn i fan att köra då." - Sudden

                        Comment


                          Med risk för att vara tjatig(Kan man vara tjatig efter 2,5år?)
                          Hur har det gått sen sist? Har du visat rivalerna var skåpet ska stå? Har 200'n klarat sig? Är tacomagen kvar?
                          Frågorna är många här nu :)
                          ---------------------------------------------
                          Husqvarna TE 300-16
                          Husqvarna FE 350-14/såld
                          KTM EXC-F 250 -10/såld
                          Yamaha WR 426 -01/såld
                          Honda XR 250 -91/såld

                          Comment


                            Tror gränsen för tjatig går vid 1,5 år så du klarar dig Swartz. Vad glad jag blev att någon ens minns denna tråd med den trögaste trådskaparen sen mannaminne.
                            Vad har hänt sen sist?
                            Jag har tagit på mig vuxenkostymen och gift mig.....och där sprack den redan hårt prövade enduro-budgeten.
                            Tacobebisen i magen byttes ut mot en riktig bebis, eller ja, lite tacomage är allt kvar. Och den bebisen har inget vett att förstå att han hindrar mig nu när jag var så nära ett proffskontrakt.
                            Jag tog ett sabbatsår från enduron och köpte mig en trial som jag försöker bemästra. Ännu en sport som jag tydligen inte kan.
                            200an knep fassan ifrån mig.Som vanligt lämnar jag över en hoj som är pedantiskt skött och efter några månader ska jag fixa något på en hoj som inte har sett tvätthink sen den lämnade mig. Skaffade mig en Husaberg 501 för att bli tuffast på grusvägarna/stigarna, den har jag säkert kört 3-4 gånger i år så det blir nog torrsprickor innan däcken är slut.

                            MEN! Jag har faktiskt köpt en 125 nu så jag tror en comeback är på g. Jäkla taggad på att börja köra igen så vi får väl se om det blir något KM eller liknande.
                            "Ja, ramlar han av så sitter han ju inte på cyklen. Det är nästan lögn i fan att köra då." - Sudden

                            Comment


                              Jag förstår dig precis! Har själv en hoper av ungar(nåja, 3 st åtminstone) som stjäl både endurotid och pengar.
                              Nåväl, kul att höra från dig, jag ser fram emot utvärderingen av din framfart!
                              ---------------------------------------------
                              Husqvarna TE 300-16
                              Husqvarna FE 350-14/såld
                              KTM EXC-F 250 -10/såld
                              Yamaha WR 426 -01/såld
                              Honda XR 250 -91/såld

                              Comment

                              Working...
                              X