Announcement

Collapse
No announcement yet.

Fulkåsan 2018

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

    #31
    Nordkoreas hjältar i mål på grymt bra tid. Ikväll ser vi om vi har ny ledare eller inte
    Platserna och människorna min motorcykel tar mig till.

    Comment


      #32
      Originally posted by Hagenblad View Post
      Nordkoreas hjältar i mål på grymt bra tid. Ikväll ser vi om vi har ny ledare eller inte
      Vi i västvärlden väntar nu spänt på om nukleär hämnd kan komma att väntas från öst.
      Slide in - Burn out

      Comment


        #33
        Nu börjar det hända grejer. Nordkoreas hjältar har inte bara tagit ledningen, utan även banrekordet. Frågan är om Kolmårdstrollen verkligen kan leva med att två kommunist-08:or kommer kamma hem det här. Ära och pengar står på spel. Tävlingen öppen till 20/12.



        Edman
        Conny

        SS1 Start 15:56:50
        SS1 Mål 17:18:58
        Tid 01:22:08

        SS2 Start 17:29:44
        SS2 Mål 17:54:45
        Tid 00:25:01

        SS3 Start 18:51:47
        SS3 Mål 20:55:44
        Tid 02:03:57

        SS4 Start 21:24:15
        SS4 Mål 21:31:20
        Tid 00:07:05

        SS5 Start 21:40:42
        SS5 Mål 23:46:17
        Tid 02:05:35

        SS6 Start 23:58:57
        SS6 Mål 00:09:04
        Tid 00:10:07

        SS7 Start 00:14:18
        SS7 Mål 00:53:22
        Tid 00:39:04

        Total 06:52:57
        Platserna och människorna min motorcykel tar mig till.

        Comment


          #34
          En Ständig Tvåa

          Akademien må ha en Ständig Sekreterare, och nu verkar det som SOE har fått en Ständig Tvåa.
          Åkerskog, du minns att du inte kom före mig på senaste GGN heller va?

          / Förare som är före även i dåligt före

          Comment


            #35
            En kortare resumé

            Kim il Sung tvingades vi dödförklara, vilket ska förstås som att vår äldste tänkte lagmedlem brakade in i ett bastant träd förra helgen och fick ont i både cykeln och i kroppen, och därmed reducerades trion i hjältelaget till en duo.
            I en ansats att resa inkognito antog vi två kvarvarande arbetsnamnet De Habsburgska Palissakramarnas Conquistadorer, med målsättningen att en gång för alla banka ned en svårforcerad barriär av spetsade pålar i den Åbyska myllan, om den senare så än skulle visa sig bestå av solitt urberg. Och det ser ut som vi lyckades etablera en ny tidsbarriär för androm att rådbråka, en vass och förhoppningsvis svårforcerad sådan.
            Med tanke på vad Juan Manuel Fangio en gång sa om konsten att segra så ser det ut som vi lyckades rätt bra, han lär ha sagt att ”Konsten är inte att vinna genom att köra så fort som möjligt, utan så sakta som möjligt”.
            Och det ser ut som vi körde precis tillräckligt sakta för att i alla fall tills vidare ta ledningen som det anstår Stora Ledare!


            Click image for larger version

Name:	IMG_0049.JPG
Views:	1
Size:	46.0 KB
ID:	851476
            Calle fixar in spåret i GPS:erna

            Det hela börjar för Palissadkramarnas del med att jag vurpar redan efter 25 meter på första SS. Minns att jag tänkte att där var den natten förstörd, men sträckan visade sig vara närmare 1,5 timme lång, och det skulle bli väsentligt mycket mer av både sträckor och vurpor den här kvällen och natten. Redan någon kilometer in på sträckan, eller mindre, så ligger det rotvältor huller om buller och en myriad av skogsmaskinspår gör GPS-spåret i princip omöjligt att följa exakt om man inte väljer att gå med GPS:en i näven. Kuperat är det också, by the way, lite småjävligt helt enkelt. Vi stökar runt som två påstrukna guldfiskar i en för liten skål, och polaren kör ner sin 4-taktare i ett sumphål och får slita sig svettig för att komma upp igen.
            Vad som sedan hände och i vilken ordning, det minns ingen av oss i det allmänna mörkret och i den dimma som bitvis målade utsikten i mjölkvitt och i grått en halvmeter framför våra nyllen. Lite bättre gick det dock i skogen, men på grusvägar och öppnare partier var det svårt att hålla tempot uppe när man bara såg vit dimma framför sig. Nu var det ju i och för sig inte så mycket grusvägar och öppna partier att tala om… ..och stöket hade det goda med sig att man sannerligen inte behövde frysa.


            Click image for larger version

Name:	IMG_0050.JPG
Views:	1
Size:	66.5 KB
ID:	851477
            Första tankning

            Lite senare, och med även SS2 i bagaget, ramlar vi in på Stavsjö Värdshus efter att ha tankat 3+4 liter smask i hojarna. Jag åker 300-kubiks tvårökare medan Herr Bjurvén vill ha fyra slag i takten och behöver ytterligare 50 kubik för att hänga med. Det senare kan i och för sig också ha att göra med att grabbstackar´n inte haft hojkörkort i mer än drygt ett år.
            Folk på restaurangen kan inte helt dölja att de kollar in michelingubbarna som gnisslar in och börjar strippa av sig mer eller mindre lortiga påhäng och persedlar.
            SS2 var ballt knixig minns jag, upp över klipphällar, ned utför stenavsatser och runt träd. Kul körning, upp och ned, hit och dit, tight mellan trädstammar, och ingen fartsträcka precis. Inte den heller, alltså.


            Man spar tid på att inte köra fort på den här övningen, man ska fokusera på att navigera rätt och jag lovar att det senare inte är helt enkelt. Många fel blev det, men bland annat för att GPS:en ibland kan vara lite sen med att uppdatera sig i skogen och redan 10 meter fel är rätt mycket fel när stigen är så smal och dold i vegetation att man inte ser den förrän man står på den. Kanske hade jag för mycket inzoomat på GPS:en, men jag är ovan att köra ”spår”, föredrar alltid ”rutt” som visar mer exakt den väg man ska köra, men det går ju inte för den här typen av terräng med så mycket obanat.

            Under middagspausen i Stavsjö ringer Calle och meddelar att han ska ut och grilla på nästa SS, den långa 3:an, och att vi får stanna och pausa tidtagningen där. Efter sju sorger, en rejäl hojsänkning i en blötmosse och åtta andra bedrövelser ser vi ljus långt borta i fjärran på det som kan vara en kraftledningsgata. Svårt att veta exakt vad som är vad i nattamörkret.
            Väl framme vid ljuset (en brasan och ett antal marschaller lite lagom spridda i närheten) så möter StubbDanne och Calleman upp med bland annat hett kaffe i termos. Om kaffe i skogen ska räknas som fusk eller doping så är det väl inget mot vad Calles fickplunta bjuder på… …men eftersom både plunta och innehåll kom från själve Herr Tävlingsführern så får ni fråga honom om vad som gäller beträffande dopning.
            StubbDanne blev ett kärt återseende, det var några år sedan vi körde roadbook ihop och nu fick vi tillfälle att prata av oss lite. Stubbis har ju dessutom gått i mål i en äkta Finkåsa – Reespect!


            (Du Åkerskog, du som snart inte längre behöver GPS för att hitta runt i den här slingan, StubbDanne verkade sugen på att köra den här lilla banan han också, så gå i lag med honom och lägg in en ”låg sexa” nu innan vintern kommer på allvar. Sex timmar plus någon minut bör vara inom räckhåll om man vet vad det handlar om och är förberedd. Vi strulade bort säkert 30 minuter utöver vurpor och felnavigeringar.)

            Innan detta vårt lilla avbrott i den cirka 2 timmar långa SS3 hade körkompisen Bjurvén dessutom hunnit köra batteritorsk på sin hoj eftersom vi inte riktigt tänkt på att fläkten skulle behöva vara igång mest hela tiden. Och en fläkt ska ju ha sitt. Så det blev till att bogsera igång en 350-kubikare där ute i bushen, och naturligtvis just där ett stenröse gjort gemensam sak med ett dike.

            Det var rätt blött i markerna och vattenpölarna hade den där typen av ishinna som oftast håller för ett lätt loftat framhjul, men i princip aldrig för bakhjulet strax bakom. Och absolut inte för något av andremannens hjul.
            Vi fastnade i vatten, vi slirade igenom vatten, vi bröt is, vi stod och slet i vatten och en av oss välte ner i själva vattnet bara för att fullborda det lättjefulla endurolivet. Men ändå ska det väl tilläggas att det mesta var körbart, att det var skaplig botten i det mesta.


            Ett par vildsvin behagade visa sina trynen, där det första måste ha varit drogat. Slöare nattvandrare i ljusskenet från en enduromaskins lyse lär man få leta länge efter. Jag fick liksom jaga på för att det skulle flytta på sig – ett vilt och svinaktigt beteende, helt enkelt.

            Några sträckdelar var rent underbara att köra, bra flyt på 4:ans växel och mycket hopp och lek. Fast det varade sällan så länge som man hade önskat, rätt omgående skulle man in bland stök och stigfinneri igen.
            Det var kraftledningsgatorna som var jobbigast. Svårnavigerat och mer än en gång funderade man väl över vad man höll på med när man slirade och hoppade sig fram en meter i taget. Inte mycket stående körning där inte… Jag tyckte vi mest strulade runt och jag minns att jag tänkte att så här taffligt kan inget annat lag ha kört.


            Mot slutet på SS5 – ett långt kraftledningsstråk – kan jag lova att Calle inte hade stora utsikter att bli upptagen i mitt testamente i alla fall. Conny uttryckte några haranger som helt klart hade samma innebörd även om inte ett enda av orden han nyttjade går att hitta i SAOL eller något annat svenskt lexikon. En förbannad massa stök hit och dit, uppför stenskravel och utför berghällar, och dessutom började det snöa. Lappvantar började falla!
            Snö på brillorna, vatten på GPS:skärmen, alla kläder blöta, och sittkörning medelst bensparkning, kasande dubbar i halvlåsta hjul utför klipphällar ned mot svart lysande avgrundshål dit lyset inte nådde förrän man var nästan nere… ..det kan inte ha varit vackert att beskåda. Några klipphällar uppför krävde omtag eftersom dubbdäck inte ger precis optimalt grepp på just det underlaget.


            Två rejäla resor över styret blev det för min del, båda gångerna efter att jag lyckats plantera framhjulet i något av karaktären ”lokalt och djupt”, men båda gångerna gick det rätt sakta så inget skadat mer än själva självkänslan.

            SS6 var kort och bra, medan sista SS7 blev tuff. Det gick då inte längre att ha brillorna på sig för det tog bara 3 sekunder efter en avtorkning innan det hade bildats en vit vägg utanpå glaset. Samt imma på insidan.
            Att köra utan glasögon gick till en början skapligt men blev värre och värre, speciellt som spåret öppnade upp och det rent tekniskt skulle gått att åka fortare. Det gick inte att köra i mer än 20 km/h ens på väg, jag blev halvblind av snösticken i ögonen och hade precis bestämt mig för att stanna för att försöka hitta på något drastiskt knep när jag så de två reflexerna som markerade slutet på denna den sista sträckan, så jag blundade och körde de sista 50 metrarna på chans. Typ, siktade mot det ställe där jag mindes jag hade sett reflexerna.
            En reflex på ett träd till vänster och en annan dito på ett träd till höger om spåret är det som markerar start och mål på Calles specialer, och just dessa reflexer som markerade slutet på SS7 var extra sköna att få passera. Och det var efter att vi klockat av sista specialen och dunkat ihop våra knytnävar i en avslutande ”yes-we-made-it-bekräftelse” som jag kom på att jag var dyngsur. Jag insåg också att jag frös så inåt helvitte och var genomblöt mest ända in i jalingarna!


            Transporten tillbaka till bilen hemma hos Calle blev smått helvetisk. Först grusvägar som aldrig riktigt ville ta slut, sedan stor landsväg med kolsvart regnvåt asfalt. Hjälmlampan på minsta effekt för att snön i luften gjorde allt vitt annars, fingrarna helt bortdomnade, axlar som värkte, nacke som var stelare än en telefonstolpe i en smällkall norrlandsvinter och en bakre region som sved som eld efter allt sittande. (Så här mycket har jag inte suttit sedan jag gick i småskolan och fick kvarsittning.)
            Muddarna på styret var som vattenhinkar, brallorna blytunga av lervatten liksom jackan som dessutom var täckt av ett centimetertjockt lager av fluffiga snöflingor i vattenbad. Men hur det nu än hampade sig så kom vi i alla fall tillbaka in mot Åby där vi enligt GPS-spåret skulle göra en fulvänster över vägen och smita igenom en mindre öppning i vajerräcket i vägens mitt.


            Vi missade hålet i vajerräcket med typ 30 meter och stannade på vägrenen för att verifiera med GPS:en var vi var och varthän vi skulle. Inte ett synligt fordon vare sig framåt eller bakåt på vägen, inget synligt liv alls, bara ett kompakt nattmörker med slö gulaktig vägbelysning ovanför och adventsbelysningar i de på avstånd liggande husens mörka fönster. Jag vrider på skallen för att spana där hålet i vajerräcket bör vara, och det är då jag ser den gul-blå reflexmålningen på sidan av den polisbil som står inparkerad med släckt belysning cirkus 100 meter bort, in ditåt där vi ska enligt GPS-spåret.

            Vi har inga registreringsskyltar, min hoj är olaglig på alla punkter, Bjurvén har bara hjälmlyse och vi åker endurodubbat. Att korsa vajerräcket och köra åt polisbilen till känns i det läget inte som ett förstahandsval, så vi drar vidare längs vägen in mot Norrköping bara för att se polisbilen omgående sätta efter i skaplig fart. Men det hade jag ju redan fattat att det skulle hända.

            Klockan har passerat 01 och man kan ju filosofera vad konstaplarna höll på med där ute längs en öde landsväg och mitt i natten mellan en mörk torsdag och en precis lika mörk fredag, men speciellt mycket spännande kan de väl inte ha haft att sysselsätta sig med. Så när ett par konstigt lysande adventsarmaturer kommer vinglande på två hjul är det väl inte konstigt om konstaplarna vaknar till liv och vill göra rätt för skattebetalarnas lönepengar.
            Och som sagt, de sätter efter oss direkt.


            Vi stannar i vägrenen efter första rondellen och försöker se ut som vi konsulterar våra GPS:er i något angeläget navigationsärende. Kanske är det därför, eller för att vi bär halva Sörmlands mylla spridd i lösvikt över oss och över våra hojar, som de inte noterar att vi saknar registreringsskyltar, eller så ids de bara inte stiga ur sin varma och sköna polisbil? Men Kling och Klang visar sig vara ytterst hjälpsamma och pekar med både handgester och verbala beskrivningar ut vägen tillbaka mot Åby, dit vi berättar att vi är på väg. Jag hinner också förklara att vi kört lite mörkernavigationslek i typ 9 timmar och passar raskt på att själv bekräfta att vi är medvetna om vår kompletta galenhet innan poliserna behöver påpeka samma uppenbara självklarhet. Kling och Klang garvar lite lätt och gör sedan en U-sväng och kör före in mot samhället Åby där de ånyo ska parkera på samma ställe de nyss stod på. Kanske brukade det hända något kul just där, eller så råkar det vara ett sådant där energigivande currykryss just där..?

            Jag blir i alla fall lite glad för att ett annat fordon trots allt hinner dyka upp och lägga sig mellan oss och polisbilen som vi följer efter, vilket gör att mina LED-lumor inte behöver lysa rakt in i just polisbilens backspeglar. Med tanke på hur många helljusblinkningar jag brukar få av mötande bilar de få gånger jag tvingas köra på allmänna vägar, för att tala om för mig det jag redan vet om mina ljusinställningar, så känns den här mellanbilen väldigt praktisk att ha just där och då.
            Jag använder mina sista endurokrafter till att få vänsterarmen ur mudden på styret och höjer den till en hälsning mot poliserna när vi passerar framför nosen på deras nyparkerade bil, och den här gången följer de inte efter.


            (En liten reflektion vi gör i bilen på väg hem är att den polis som satt bakom ratten var rätt snabb med att ta initiativet i snacket, och dessutom vara allmänt tillmötesgående och trevlig. Inte ett ord om hojar, lysen, reflexer eller blinkers, utan rakt på sak en fråga om vart vi var på väg.
            Den närmaste däremot, Klang i polisbilens passagerarsäte, han såg ut som han kunde ha varit en mer stridslysten typ, men det var föraren som uppenbart tog befälet. Så här i efterhand skulle jag inte bli helt förvånad om den förste själv kör enduro, om han direkt fattade precis hela galoppen och lite snabbt avstyrde det hela på ett snyggt sätt. Vem vet, kanske läser han SOE också?)


            Väl tillbaka vid bilen är vi så frussna att vi endast med stor möda kan klä av oss själva. Tror det tar över en halvtimme att få av de blöta paltorna och på med de torra kläder. Min mage krampar på båda sidorna när jag ska böja mig för att försöka få på mig torrstrumporna. Sedan fick vi på något sätt in hojarna i bilen, fick på full värme, full defroster, vindrutetorkarna på högfart och kurs tillbaka mot Stockholm. Innan Nyköping övergick snöandet i regn och hemma är jag klockan 04:10 och slänger det blötaste av blöta kläder i tvättmaskinen innan jag slänger mig själv i sängen som just denna morgon liksom bara inte vill bli varm, duntäcket till trots.
            Chansen att jag ska somna visar sig vara noll för det är bara skallen som har gått i säng. Kroppen i övrigt lever sitt eget liv, den sparkar, den rycker till än här och än där i senor och muskelrester, och den lever om i största allmänhet. Det ska visas sig att kroppen inte kommer att lugna ner sig innan det har hunnit bli afton och sängdags på nytt.


            Herr Bjurvén ska dagen efter komma att ringa och berätta ungefär samma postludium. Han blev visst sittande på golvet i duschen tills varmvattnet tog slut. Sedan mumlade han något om att hustrun hade fått massera in handkärm i bakpar… ..äsch, vi skippar den detaljen.

            Men så här efteråt är allt bara kul, och när jag nu ligger under filten i soffan och kikar på filmer från Finkåsan så ser den rätt fin och lättkörd ut. Där vet dom ju i alla fall var hän dom ska...

            Tack Calle / Edman och Bjurvén.

            Click image for larger version

Name:	IMG_0052.JPG
Views:	1
Size:	70.9 KB
ID:	851478
            Inte hojmek - hojtvätt!
            Last edited by PerDanielEdman; 12-09-2018, 06:13 PM.

            Comment


              #36
              Kul läsning, som vanligt, och gratulerar till nya banrekordet.
              Efter att ha läst om sly och kraftledningsgator är lusten att försöka bättra egen tid tämligen svag.
              Slide in - Burn out

              Comment


                #37
                Originally posted by Duddan View Post
                Kul läsning, som vanligt, och gratulerar till nya banrekordet.
                Efter att ha läst om sly och kraftledningsgator är lusten att försöka bättra egen tid tämligen svag.
                Efter att ha läst om sly och kraftledningsgator är lusten att försöka bättra egen tid tämligen jävla lockande!
                Får se om det går att ordna. Edman är snabb men kan ju inte va omöjlig att slå ;)

                Comment


                  #38
                  Underbar story Edman! Min erfarenhet av konstaplar är att 99% av dem är reko. De ser skillnad på bus och idioter. Och ni hörde uppenbarligen inte till buset. Fulkåsan är verkligen ett suveränt initiativ. Jag konstaterar att jag missar årets på grund av knäskada men med litet tur kan man väl köra nästa år kanske.

                  Comment


                    #39
                    Originally posted by Magnus_Johansson View Post
                    Underbar story Edman! Min erfarenhet av konstaplar är att 99% av dem är reko. De ser skillnad på bus och idioter. Och ni hörde uppenbarligen inte till buset. Fulkåsan är verkligen ett suveränt initiativ. Jag konstaterar att jag missar årets på grund av knäskada men med litet tur kan man väl köra nästa år kanske.
                    En del gör verkligen ALLT för att slippa starta ;-P
                    Platserna och människorna min motorcykel tar mig till.

                    Comment


                      #40
                      Årets sista lag får själva redogöra historian hur man sista kördagen och efter Julbord och sen start tapppar fotpinnar och lagar med vägskyltar, gör 90 graderssvängar på rakt GPS-spår och hittar på nya svårare spår och ÄNDÅ vinner. Bra kört pojkar. Jag swischar prispengar.


                      Ni som undrar om tiderna nedan har laget startat varvet på SS3.



                      Resultat:


                      Forberg
                      Dahlberg

                      SS1 Start 05:38:54
                      SS1 Mål 07:04:02
                      Tid 01:25:08

                      SS2 Start 07:18:30
                      SS2 Mål 07:41:58
                      Tid 00:23:28

                      SS3 Start 22:32:12
                      SS3 Mål 00:13:02
                      Tid 01:40:50

                      SS4 Start 01:04:33
                      SS4 Mål 01:13:10
                      Tid 00:08:37

                      SS5 Start 01:46:18
                      SS5 Mål 03:51:09
                      Tid 02:04:51

                      SS6 Start 04:22:35
                      SS6 Mål 04:31:15
                      Tid 00:08:40

                      SS7 Start 04:36:37
                      SS7 Mål 05:02:38
                      Tid 00:26:01

                      Straff 00:01:00

                      Total 06:18:35
                      Platserna och människorna min motorcykel tar mig till.

                      Comment


                        #41
                        Bra gjort

                        Det var då en Herrans nåd att det inte var PROs stockholmsavdelning som blev de som visade var och hur det här skåpet skulle ställas.
                        Det hade inte varit snyggt.

                        Vi lyfter våra hattar och gratulerar till bedriften. Skaplig stake att dra ut 22:30 (men dom var väl på lampan efter julbordet)...

                        Men tiden visar att jag inte var helt fel ute, för i en liten e-postväxling med Åkerskog menade jag att 6:15 skulle vara inom räckhåll.
                        Inom parentes kan jag säga att min rotekompis Conny bara fnyser. "Nästa år kör vi in på en femma", påstår han.
                        Jag som är avlad i ödmjukhet vill inte sträcka mig riktigt så långt, men klart under 6:15 kommer vi att gå in på då.
                        Klart under!

                        Cheers friends och God Jul / Edmano

                        Comment


                          #42
                          Swischat över den enorma vinstsumman nu och gratulerar än en gång vinnarna. Ses nästa år.
                          Platserna och människorna min motorcykel tar mig till.

                          Comment


                            #43
                            Hej vilken gps rekommenderas och vart kan man köpa ?

                            Comment


                              #44
                              Originally posted by korassel View Post
                              Hej vilken gps rekommenderas och vart kan man köpa ?
                              Garmin montana. Billigaste jag hittar är denna:
                              https://www.xxl.se/garmin-montana-61...122399_1_style

                              XXL har även resten nedan billigare men har en kass hemsida så...

                              Info: https://buy.garmin.com/sv-SE/SE/p/523640

                              Fäste med matning från hojen: https://buy.garmin.com/sv-SE/SE/p/pn/010-11654-01
                              Bakplatta och snabbfäste mot styre: https://buy.garmin.com/sv-SE/SE/p/pn/010-10962-10 Denna har jag byggt egen som sitter lågt på styret, men med den på länken är det snabbfixat och inga verktyg för att plocka på och av fästet.

                              Karta: https://buy.garmin.com/sv-SE/SE/p/56...n/010-12532-00
                              Platserna och människorna min motorcykel tar mig till.

                              Comment

                              Working...
                              X