Hagenblad
2003-02-21, 22:15
Jonas hade fått nys på att jag skulle dra till Norge och åka bräda och med hela 2½ timmes framförhållning bestämdes det att han skulle med. En sådan chef vill jag också ha. Destinationen var Hemsedal, som ligger 20 mil norr om Oslo, och där en polare till mig, Stellan säsongade (Han som vurpade stenhårt på sin dr650 och bockade ramen första turen). Det blev jag, Jonas, Sunken och Sk8-rille som i den sistes bil drog dit i lördags. Detta efter vi väntat på Sunken som lika säkert som att solen går upp ligger och sover på avtalad tid. På resan händer inte mycket mer än att Jonas får uppleva 10 timmar nonstop hårdrock.
Söndag var det åka av och det hela gick utan några värre skador, men på bräda håller man sig inte direkt rak hela tiden. Särskilt inte när det bara kryllar av hopp och en fet snowboardpark. På kvällen Sliter Stellan in oss i en bil och vi drar till något hak i grannbyn där det vart ett djävla hålligång. Jonas visade starka tendenser att vara en 100 kilos flipperkula och studsade runt bland allt och alla. Detta ledde till att han blev spöad av en brud och sumpade plånboken. Då kände han för att dra tarzangreppet på Sunken, men när sedan en helt okänd snubbe vänder sig om vart läget bara för kul. Jonas har av promillerelaterade skäl inte minne av detta, men vi har garvat åt det sedan dess.
Dieselmannen hade helt klart varit och spöat mig under natten, och vi var inte i backen förrän 11. Tung som man var, satte jag min första svanskotsvurpa, vars smärta har en helt egen nyans. Alla åkte runt som levande döda och kvällen spenderades med grogg (återställare) och snowboardspel parallellt med extrem channel.
På hela resan gick solen aldrig i moln och vi bara åkte bräda och latade oss i solen. Sunken och jag knallade upp på en topp och efter åtskilliga poser åkte vi ner mellan stenar och annat djävulskap. På kvällen var det bowling och krogen som gällde. Vart inte så sent i alla fall. Sunken kammade hem matchen, med protester från Jonas, som ansåg att högsta hastighet på klotet var det som gällde och inte antal poäng.
På onsdagen var det dags för nya nivåer av smärta, då jag skulle göra nått trick i en kvartspipe (isvägg som man hoppar från), men landade fel och flög rakt ner i bakcen och landade på svanskotan igen. FYFAAAN! Jag har inte hört mig själv skrika förr, men någon gång ska vara den första. Helt säker på att jag brutit höften var jag, men det visade sig inte vara så, men efter detta var det inte lätt att gå, åka eller sitta. Om man inte går på det igen så törs man sedan inte, så det var ju bara att åka upp och hoppa igen. Jonas blev tydligen skraj, så han blev ögon och öronvittne. Inte rekomenderat i alla fall, och jag såg från liften kotan ligga kvar i backen och sprattla. Öl dämpade smärtan och vi fastnade på något disko tills de stängde.
Dieselmannen hade återigen misshandlat oss och tempot i backen vart inte Stenmarks direkt. Sov lite i solen och käkade hamburgare. Den kvällen vart det film.
Det är svindyrt i Norge och de har inga vettiga glas eller flaskor. Liftkort kostar 1500:-/5-dagar och en snusdosa 70:- Men de är grymma på att göra hamburgare. Sk8 gick och gafflade hela dagen om en...
Nu vet ni. Inte intressant, men jag måste ju berätta läget....
/Calle
Söndag var det åka av och det hela gick utan några värre skador, men på bräda håller man sig inte direkt rak hela tiden. Särskilt inte när det bara kryllar av hopp och en fet snowboardpark. På kvällen Sliter Stellan in oss i en bil och vi drar till något hak i grannbyn där det vart ett djävla hålligång. Jonas visade starka tendenser att vara en 100 kilos flipperkula och studsade runt bland allt och alla. Detta ledde till att han blev spöad av en brud och sumpade plånboken. Då kände han för att dra tarzangreppet på Sunken, men när sedan en helt okänd snubbe vänder sig om vart läget bara för kul. Jonas har av promillerelaterade skäl inte minne av detta, men vi har garvat åt det sedan dess.
Dieselmannen hade helt klart varit och spöat mig under natten, och vi var inte i backen förrän 11. Tung som man var, satte jag min första svanskotsvurpa, vars smärta har en helt egen nyans. Alla åkte runt som levande döda och kvällen spenderades med grogg (återställare) och snowboardspel parallellt med extrem channel.
På hela resan gick solen aldrig i moln och vi bara åkte bräda och latade oss i solen. Sunken och jag knallade upp på en topp och efter åtskilliga poser åkte vi ner mellan stenar och annat djävulskap. På kvällen var det bowling och krogen som gällde. Vart inte så sent i alla fall. Sunken kammade hem matchen, med protester från Jonas, som ansåg att högsta hastighet på klotet var det som gällde och inte antal poäng.
På onsdagen var det dags för nya nivåer av smärta, då jag skulle göra nått trick i en kvartspipe (isvägg som man hoppar från), men landade fel och flög rakt ner i bakcen och landade på svanskotan igen. FYFAAAN! Jag har inte hört mig själv skrika förr, men någon gång ska vara den första. Helt säker på att jag brutit höften var jag, men det visade sig inte vara så, men efter detta var det inte lätt att gå, åka eller sitta. Om man inte går på det igen så törs man sedan inte, så det var ju bara att åka upp och hoppa igen. Jonas blev tydligen skraj, så han blev ögon och öronvittne. Inte rekomenderat i alla fall, och jag såg från liften kotan ligga kvar i backen och sprattla. Öl dämpade smärtan och vi fastnade på något disko tills de stängde.
Dieselmannen hade återigen misshandlat oss och tempot i backen vart inte Stenmarks direkt. Sov lite i solen och käkade hamburgare. Den kvällen vart det film.
Det är svindyrt i Norge och de har inga vettiga glas eller flaskor. Liftkort kostar 1500:-/5-dagar och en snusdosa 70:- Men de är grymma på att göra hamburgare. Sk8 gick och gafflade hela dagen om en...
Nu vet ni. Inte intressant, men jag måste ju berätta läget....
/Calle